Att vara eller inte vara...Fabulous
Snacka om att mitt besöksantal är nere på hm ca 1 nu. Någon trogen har jag fortfarande kvar trots att jag aldrig skriver längre. (Men lusten börjar komma tillbaka, frågan är om tiden gör det också?)
Det känns som att sitta och prata med sig själv, vilket känns ganska sjukt, åtminstone kan jag tänka mig att det gör det genom andras ögon. Fast jag menar hur många gånger har man inte suttit och dividerat och disskuterat olika saker med sig själv? Bättre än att inte gör det alls faktiskt.
Vi gled in på det där i skolan här om dagen. Jag sa att jag i alla fall vet att min bästa vän är jag själv. Ingen annan känner ju mig själv så bra som jag, ingen annan vet när man ska och inte ska berätta saker om än själv bättre än jag, ah ni hajjar. Fast det är ju ändå logiskt. det är ju inte direkt svårt att vara bästa vän med sig själv.
Men det finns ändå en hake, för grejen är den att ens bästa vän tycker om en för den man är på alla sätt och vis. Det är där många kanske inte blir bästa vän med sig själv. Man måste helt enkelt tycka om sig själv och anse att man är en, starkt sagt, fantastisk person.
Efter att ha glott på Sex and The City en hel kväll hemma hos Sofia så fastnar det väl använda ordet "Fabulous" i bakhuvudet på mig.
Det är verkligen det man ska tycka, utan att skämmas, för att vara bästa vän med sig själv, på riktigt!
Så jag kommer att, till viss del, ta tillbaka mitt påstående från skolan. Jag är min bästa vän, fast titt som tätt blir vi oense, dom dagarna jag tyvärr inte anser mig vara fantastisk.
Idag däremot är jag Fabulous!
Det känns som att sitta och prata med sig själv, vilket känns ganska sjukt, åtminstone kan jag tänka mig att det gör det genom andras ögon. Fast jag menar hur många gånger har man inte suttit och dividerat och disskuterat olika saker med sig själv? Bättre än att inte gör det alls faktiskt.
Vi gled in på det där i skolan här om dagen. Jag sa att jag i alla fall vet att min bästa vän är jag själv. Ingen annan känner ju mig själv så bra som jag, ingen annan vet när man ska och inte ska berätta saker om än själv bättre än jag, ah ni hajjar. Fast det är ju ändå logiskt. det är ju inte direkt svårt att vara bästa vän med sig själv.
Men det finns ändå en hake, för grejen är den att ens bästa vän tycker om en för den man är på alla sätt och vis. Det är där många kanske inte blir bästa vän med sig själv. Man måste helt enkelt tycka om sig själv och anse att man är en, starkt sagt, fantastisk person.
Efter att ha glott på Sex and The City en hel kväll hemma hos Sofia så fastnar det väl använda ordet "Fabulous" i bakhuvudet på mig.
Det är verkligen det man ska tycka, utan att skämmas, för att vara bästa vän med sig själv, på riktigt!
Så jag kommer att, till viss del, ta tillbaka mitt påstående från skolan. Jag är min bästa vän, fast titt som tätt blir vi oense, dom dagarna jag tyvärr inte anser mig vara fantastisk.
Idag däremot är jag Fabulous!
Kommentarer
Trackback